Överallt hör man det, personlig utveckling. Folk springer på meditationer, kurser, gruppsammankomster, enskilda samtal,  gruppsamtal…. You name it, det finns där.

Så vad är det vi söker? Vad är det vi vill ha? Kan jag inte bara må bra genom att promenera med min hund? Rida? Simma? Läsa böcker? Och vad är ”må bra”, förresten? Vad är det vi strävar efter? Flummigt?

Jag tänker så här:

Jag vill leva bästa möjliga liv för mig och använda mig av alla mina styrkor! Vad behöver jag för att nå dit?

Behöver jag arbeta bort min rädsla för att prata inför en grupp människor? Har jag tröttnat på mitt kontrollbehov som låser in mig i allt från ätstörningar, en värld av perfektion som ingen människa kan leva upp till, känslan av att aldrig riktigt duga som jag är, till att jag fastnar i destruktiva relationer, hela tiden upprepar samma misstag, eller är rädd för att byta jobb, trots att jag inte trivs där jag är? Varför sätter jag alltid mig själv på undantag?? Varför kan jag aldrig någonsin lära mig att säga vad jag tycker och stå upp för mig själv? Varför är min känsla av att vara bra alltid kopplad till det jag presterar?

Vad är det som lägger hinder i vägen för mig? Varför kommer jag aldrig dit jag vill??

Eller hur kan jag lyckas ännu bättre med min träning/relation/mina tankar?? Vad behöver jag göra för att nå nästa växel med mig själv?

Eller är jag bara nyfiken på mig själv, på mina styrkor och mina svagheter – vill jag identifiera dem och därmed aktivt använda mig av dem?

Om något av ovanstående stämmer in på mig och jag vill göra något åt det, då väljer jag någon form av personlig utveckling.  Enligt min erfarenhet är det av stor betydelse att vi möter andra människor, därför fungerar det sällan att bara läsa självhjälpsböcker. De kan ha stor betydelse, de kan rent av vara avgörande för oss, men den bästa utvecklingen får vi tillsammans med andra människor- om nu målet inte är att bli skogsmunk och leva i tystnad med mig själv som enda sällskap.

I olika gruppsammanhang ställs vi inför olika aspekter av oss själva- någon säger något som provocerar mig, retar mig, stör mig – varför? Vad är det som gör att jag går igång på just det där? Vad kan jag lära mig av det? Är det ett mönster hos mig? Rent av en blockering som hämmar mig? Kan jag ha fungerande relationer med andra om jag inte har en fungerande relation med mig själv?

Själv jobbar jag med personlig utveckling hela tiden! Med min egen i form av kurser, grupper, bergsmeditation och med andras i form av grupper, enskilda samtal, bergsmeditation och medialt arbete. Varje år sedan mitten av 00-talet har jag gått minst en utbildning som innebär personlig utveckling för mig. Det har förändrat mitt liv- i mig. Jag bor på samma ställe och har ungefär samma typ av arbete, men mitt liv med mig själv är förändrat- mina möjligheter är förändrade och min vardag är förändrad.

Så personlig utveckling är inte flum- utan mycket konkret inventering av vad vi redan är bra på och vad vi behöver träna på – och sedan fattar vi ett aktivt beslut att ta oss själva på allvar och aktivt medverka till att göra vårt liv bättre!

Var och en av oss har den förmågan, den möjligheten och var och en av oss förtjänar det!