I morse när jag gick min morgonpromenad så fick jag en stark och tydlig guidning och jag blev ombedd att dela med mig. Guidningen var på engelska (vilket är ovanligt för min del) så jag översätter. Texten nedan som är inom citattecken är från kanaliseringen, mina egna förklarande textavsnitt har inte citattecken runt sig.

Den första meningen löd:

“It is time to cut the chords to the inprints of past generations energies, fears and depressions.”

”Det är dags att klippa av bindningarna/strängarna till de präglingar ni har från tidigare generationers energier, rädslor och depressioner”.

(Förklaring: Chords avser här de emotionella och ibland fysiska strängar/trådar via vilka vår energikropp länkas samman med andra energikroppar-personer-minnen. Föreställ dig att det kan se ut som tunna spindeltrådar som går osynliga från dig till personer som bakåt i tiden haft stor negativ påverkan på dig, till traumatiska händelser, till föreställningar planterade av ditt sammanhang och dina familjemönster).

”Din själ, din kärna, har inte de bekymmer du just nu går och funderar på. Det är inte ditt. Det här har du präglats in på och du kan välja att klippa strängarna till det. Ni människor pratar om socialt nedärvda mönster, genetiskt ärvda förutsättningar och ja, det är väl gott och väl, men det här handlar inte det. Det här är präglingar på energinivå, fysiska strängar till något som inte är ditt, ert. Vi ser det hos de flesta av er! Ni går runt med trådar och strängar länkade generationer bakåt, till händelser timmar bakåt och till personer som ni upplevt skadat er eller som ni anser att ni står i skuld till, ni ser ut som sprattelgubbar eller flugor i spindelnät ibland och vissa av er lever inte ERT liv, ni sitter hårt knutna till mönster som pådyvlats er och de flesta av er har ingen aning om att det förhåller sig så eller att ni kan göra något åt det. Ge exempel när du skriver ner det här, tydliga, enkla exempel.”

Mina exempel:

Någon kan känna skam för pengar. Man pratar inte om pengar, man blir djupt obekväm om man pratar om hur mycket man tjänar eller vad något kostat. Man konstaterar att hemma pratades det aldrig om pengar och gjorde man så, var det med tydliga signaler om att det HÄR pratar vi aldrig om, inte med någon utanför familjen. Man får med sig en misstänksamhet, en otrygghet och en skam gentemot pengar som man inte ens tänker på.

Någon annan är oförmögen att be om hjälp. Trots att man brutit benet och är gipsad säger man ingenting, man tar sig med stor smärta runt i sitt hem, försöker göra allt själv och det finns inte i tankevärlden att man skulle ringa någon. Man kommer från ett hem där ingen någonsin bad om hjälp, man fick kanske förklaringar om att man inte ska vara i tacksamhetsskuld till någon, att inte visa svaghet, att bra karl reder sig själv. Och man vet inte var det kommer från, bara att det är djupt skamfyllt och obekvämt att be om hjälp.

Någon lyssnar inte på sin kropp, lägger märke till smärtor men negligerar de signaler kroppen ger. Lider, men det är skamfyllt att acceptera kroppslig smärta, känna den eller söka hjälp för den. I familjen har man fått lära sig att det inte viktigt, det låtsas man bort, liksom emotionell smärta. Det gör att smärtan får ta väldigt stor plats i medvetandet men att man är ”duktig” och härdar ut, genomlider. Vilket innebär att smärtan för större plats och utrymme i livet än om man faktiskt talat om den och att andra lägger märke till den smärta man är så skamfylld för att visa mycket mer än om man från början sökt hjälp för den.

Någon har skaffat sig en utbildning utan att ens reflektera över om man faktiskt ville jobba som läkare, lantbrukare, advokat, ystare, lärare- ” alla i vår släkt har jobbat med mejeri, generationer tillbaka”. Plötsligt en dag kanske någon frågar vad man ville bli när man blev stor och det kan med stor kraft komma till en att man ju ville bli revisor för man har alltid älskat siffror och så har man utan att ens reflektera över det blivit lärare eller lantbrukare- Det bara blev så. Kanske har man haft krämpor, gått med ett inre missnöje, inte varit tillfreds. Men man har inte reflekterat över det.

”Det är nu dags att klippa de här strängarna, ni behöver inte alltid veta om vilka strängar ni har eller till vad de är länkade- ni behöver bara ha den starka och tydliga intentionen att frigöra er från dem. Be oss om hjälp! Be oss att klippa de här strängarna och de strängar ni är medvetna om, dem benämner ni och uttalar. Be Ärkeängeln Mikael, Ärkeängeln Rfael eller de du känner att du vill be, be dina guider hjälpa dig att förmedla den helande och läkande kontakten och be gärna Quan Yin vara med och säg vad du vill ha hjälp med, till exempel specifikt”:

Exempel:

- Ärkeängeln Mikael, jag kallar på dig nu. Klipp energisträngarna till den här personens negativa inverkan på mig. Klipp trådarna till den osunda manlighetsnorm/kvinnlighetsnorm jag fått med mig. Klipp de strängar som länkas till energin jag bär på att jag inte duger, att jag ska vara glad och tacksam över andras uppmärksamhet även om jag inte vill ha den, klipp trådarna till de energier som gör att jag tror att jag värd något bara om någon annan ger mig bekräftelse.

Eller generellt: Jag ber om hjälp att klippa de emotionella energisträngar jag inte är medveten om men som påverkar mig och mitt liv negativt.

Quan Yin som nämns ovan är en uppstigen mästare som kommer med förlåtelse och i det här sammanhanget hjälper hon oss att förlåta den negativitet som kommit till oss via eteriska band.

Emotionella strängar, eller eteriska band (kärt barn har många namn) är något som alla har nytta av att känna till.

Du har band till andra och andra har det till dig. Du kan hjälpa dem att släppa de strängar som är kopplade till dig. Om du har avslutat en kärleksrelation med någon och den personen inte var delaktig i beslutet, då finns där eteriska band. När en persons bindning till dig baseras på rädsla, det kan vara en partner dom är rädd att du ska lämna honom eller henne, att någon tror att han eller hon inte kan vara lycklig utan dig – att du är källan till dennes lycka och livsglädje, då skapas emotionella strängar.

Det kan också vara människor som är bittra eller arga på dig, kanske har du satt en gräns gentemot någon som inte kan acceptera det. Banden fungerar lite som näringsdropp, när en person skapat en bindning till dig så drar den energi från dig via strängen. Du ser det förmodligen inte om du inte är intuitiv och klarseende, men du märker effekten av det. Du kan känna dig trött, dränerad, tom på energi. Som intuitiv varelse påverkas du och andras ilska som är länkad till dig via strängar kan orsaka smärtor, oro, nedstämdhet och ångest. Vi är energi och består av energi- tankar och starka känslor bär på mycket energi och den påverkar oss, tro inte annat.

När du hjälpt någon, eller haft en relation med någon där ilska eller bitterhet kan finnas eller där de anser att du är vägen till deras lycka- då är det dags att klippa banden. Det innebär inte alls att du bryter kontakten med personen i fråga, bara att du klipper de eteriska banden som kan ha negativ effekt på dig. Du avvisar inte personen eller stänger av den, du bara stänger av de delar av relationen som handlar om beroende, är dysfunktionell eller obehagliga. De kärleksfulla bindningarna finns kvar. Det är omöjligt att leva upp till någons orimliga beundran, t.ex, det skapar negativitet och tar energi. Det är heller inte rimligt att beundra någon så, så genom att kapa strängarna hjälper du dig själv och den andre.

Det kan handla om en släkting eller bekant som känner sig ensam och skulle önska att ni träffades oftare, men att det inte finns utrymme för det i ditt liv eller att du helt enkelt inte delar personens önskan. Då uppstår band av behov, kanske bitterhet och sorg över att du inte finns där som den skulle önska. Det kan handla om strängar till personer, relationer, beroenden, generationer, platser, trauman, kulturer, samfund eller grupper. Det kan handla om generationers nedärvda kulturer, trosföreställningar, skuldbeläggningar, trauman hos ett helt folk. Du kan läka och kapa banden till generationers förväntningar, till negativa löften du gav dig själv när du inte visste bättre, till löften du gett till andra men aldrig skulle givit.

Du kan kapa band du har till andra och du kan kapa band andra har till dig.

Om du jobbar med människor kan det vara en mycket god idé att kapa banden varje kväll, som en rutin. Om man arbetar med människor så har andra människor förväntningar på oss, blir kanske arga, känner sig missförstådda, förväxlar ens person med den myndighet man jobbar inom- listan kan göras lång.

Imorgon, den 12 augusti, eller snarare natten till imorgon, kl. 03.36 är det fullmåne. Det är ett utmärkt tillfälle att ägna dagen idag och morgondagen åt att klippa negativa eteriska band.

Eller skapa uthållighet eller att bli bättre på att ta ansvar – hur man nu vill uttrycka det!

Vad du än vill bli bra på så måste du träna, prova, misslyckas, tänka om, göra om och göra rätt. Det gäller inte minst personlig utveckling och det gäller i högsta grad det mediala arbetet.

Vi kan ha en fallenhet för något, ”en gåva”. Den så kallade gåvan kan vara att vi har lätt för att lära språk, att åka skidor, att räkna matte eller att ha kontakt med andevärlden. Fråga en språkvetare om ”gåvan” för språk, eller en violinist om ”gåvan” att spela violin på en världsscen. De kommer sannolikt att höja lite på ögonbrynen och konstatera att den medfödda gåvan kanske inte är en gåva utan en fallenhet som genom hårt, konsekvent, idogt arbete blivit en stark kunskap, en skicklighet. Fråga violinisten hur många tv-kvällar som valts bort, hur många resor som fått stå åt sidan för att öva, hur många gånger man har försakat olika saker för att träna, öva, finslipa, förfina spelandet, skidåkningen eller vad det nu är man valt att ägna sig åt.

Det är samma sak med din personliga utveckling eller ditt mediala arbete. Vad du än vill åstadkomma för förändring med dig själv eller ditt beteende så måste du varje dag, varje stund, fatta beslutet att göra det du sagt dig själv att du ska göra. Gör du inte det, då handlar det om

1. Lathet
2. Att skylla på yttre omständigheter
3. Rädsla

Om jag har bestämt att jag ska promenera 45 min varje dag så kan jag antingen promenera 45 min varje dag, eller så väljer jag att inte göra det. Om man har svårt att stå för sina beslut då försöker man ofta göra om det, hitta en anledning ”att inte”, d.v.s man har två sätt: antingen struntar man odramatiskt i att promenera idag för att man väljer att göra det och imorgon promenerar man som vanligt och så skapar man inget drama kring det. Eller så hävdar man att man VILL promenera idag, men det var så mycket trafik så jag kom hem 45 minuter senare än jag brukar och så skulle jag börja med middagen och så…. Och i går regnade det och imorgon funkar det inte för då måste jag vila!

Jag ska vara obekväm och säga att det hela har ingenting med yttre omständigheter att göra. Det finns föräldrar med fyra barn som går en timme varje dag och det finns singlar som aldrig har tid eller möjlighet att promenera och skillnaden dem emellan vågar jag påstå, är inställningen. Vilket mindset man har. Hur man tar sig an den uppgift man har givit sig själv. Alldeles oavsett vad det gäller.

Både lathet, att skylla på yttre omständigheter och rädsla handlar om att ge sig själv utrymme att INTE. Att skapa en ursäkt eller anledning för att inte göra det du sagt att du ska göra. Vi kan villa bort oss alldeles väldigt i vår iver att bedra oss själva och låtsas som att vi inte alls är lata utan bara offer för osmidiga omständigheter.

Vårt näst största misstag är att vi väntar på motivation! Den har en nästan magisk air om sig, denna motivation som plötsligt bara skulle få oss att lätt göra saker som är skitjobbiga. Dagens brasklapp: Motivation kommer inte. Du skapar den genom att ta dig förbi de tuffa perioderna, inte låta latheten styra och när du börjar se vinster med ditt nya beteende- DÅ börjar motivationen vara till hjälp. Alldeles oavsett det handlar om att promenera, sluta röka, börja meditera, göra läxor eller jobba med ditt humör. Vissa dagar kommer motivationen att hjälpa dig. Vissa dagar finns den där inte alls. Det är då the magic happens- och det magiska, det är att du gör det du sagt att du ska göra, även om du inte har lust, tid, ork eller det regnar. Du tänker inte efter, känner inte efter. Står det ”45 min. promenad” på schemat, så går du i 45 min. Punkt.

Det är så man skapar vana, disciplin, tar ansvar för sig. Jag tog exemplet med promenaden, men det kan gälla precis vad som helst. Det är en del av personlig utveckling att göra det man faktiskt säger att man ska göra. Personlig utveckling handlar en hel del om att ta kontroll över sitt mindset. Att lära känna sig själv så pass att man kan utmana sig själv, inte falla i sina egna fällor gång på gång och inte tro att man kan lyckas genom att ge sig själv samma ursäkter år efter år.

”Jag vill jobba som medium”. Jag kan göra två saker: Sitta kvar i soffan och vänta på att andevärlden ska komma och prata med mig eller så kan jag börja skapa mig en framtid som medium.

Min mediala gåva är ingen gåva. Den är en fallenhet som efter många års hårt arbete, träning, obekväma situationer, mer träning, ännu mer träning och underhåll av denna träning, har blivit till en kunskap som jag måste vårda och underhålla för att behålla. Precis som med fiolspel, skidåkning, balett eller vad som helst. Det handlar om att fatta ett beslut, stå vid det beslutet även när motivationen sinar- för det gör den, eller när man misslyckas - för det gör man. Man kan inte lära utan att misslyckas. Fråga vilken entreprenör som helst hur många företagsideér som kört i diket innan framgången kom, titta på dina barn- hur många gånger välte de med cykeln innan de fick till det?

Ett misslyckande är en del av en väg till framgång, femton misslyckanden är en del av en skapad ovana och kan vara ett sätt att välja bort ansvar eller en rädsla för förändring.

Drömmar och önskningar som aldrig blir av hade kunnat bli av om man bara valt att inte ge sig själv ursäkter att INTE.

Tro mig, du kan skapa nästan precis vad du vill i ditt liv, du kan lära dig vad helst du vill lära dig om du GÖR det du säger att du ska göra. Gör du inte det, då är det antingen lathet, att du skyller på yttre omständigheter eller rädsla. Det kan vara rädsla för förändring, för misslyckanden, för att lyckas...  våra rädslor är det som sätter absolut mest käppar i hjulen för oss, helt i onödan.

”Framgång är att gå från misslyckande till misslyckande med entusiasm” – citat en humoristisk föreläsare som satte huvudet på spiken!

Intuition är själens röst, grovt förenklat. Din intuition är kopplad direkt till ditt högre jag och universum och har svaren på precis allt du behöver om dig själv, din person och dina beslut. Du behöver bara träna dig på att lyssna. Det vi framför allt förväxlar intuition med är rädsla, men rädsla är inte ett uttryck för intuition utan för känslor och tankar.

”Jag är rädd för att byta jobb, så min intuition säger att jag inte ska”. En vanlig missuppfattning och förväxling som lagt hinder i vägen för de flesta av oss vid flera tillfällen!

En känsla, det är det du får som en ingivelse om du t.ex läser en artikel om en person som bor i en alpby och det är vackra bilder och personen mår toppen och du smittas och känner att ”Jaa, jag vill också bo i en alpby!” Redan dagen efter har förmodligen den där övertygelsen falnat och du har kanske redan glömt bort din tanke. Det var en tillfällig känsla och sådana bör vi aldrig fatta beslut utifrån.

En tanke, det är att hmm, jag borde nog bli lärare. Det är ett bra jobb och man har många kollegor och lätt att få anställning. Man har en ganska bra lön och så har man lång semester. Undrar just jag om jag vill gå på universitetet i flera år? Det där, det är tankar och funderingar. Det har ingenting med intuition att göra.

Intuition, det kan vara en stark längtan som funnits länge. Säg att du är på besök på en bondgård för att köpa närodlade grönsaker. De har kor där och du fylls av längtan. ”Å, tanken på att ha gård har kommit och gått i hela mitt liv. Nu känns det så starkt, jag vill verkligen leva på en gård och jobba med djur och grödor. Det är en inre önskan som är stark och påtaglig. Så tänker du att det är opraktiskt, att det vore oförnuftigt, lantbruk är en tuff bransch. ”Jag kan säkert inte och hur skulle jag få pengar att investera i en gård?” Du känner oro och rädsla, hisnar nästan vid tanken. Efter en vecka har du en riktigt dålig dag, längtan finns kvar men du tänker att du inte skulle klara det. Två månader sedan finns längtan kvar och du mår bra och känner dig stark och tänker att, jo, jag skulle nog sjutton klara det! Så funderar du och förnuftet och logiken säger att det vore oklokt. Din morbror som är lantbrukare kanske säger med eftertryck: Nä, för höge farao, ge dig INTE in detta, det säger jag! Och du låter dig övertygas av dina tankar, känslor och funderingar och slår bort idén. Men din längtan är kvar. Driften och önskan om ett lantbruk är kvar. Men känslan av ”jag kan inte”, ”jag borde inte”, ”det är för jobbigt” har tagit över. Och då kan man luras att tro att det är DE känslorna som är intuition. Men det är det inte. Intuitionen talar genom lust, längtan och glädje.

DET är intuition. Den inre övertygelse som inte försvinner eller påverkas av humör, tankar och åsikter, av känslor eller rädslor. Allt det lägger bara ett filter över din längtan och önskan. Din intuition berättar för dig att det här med lantgård, det vore något för dig. Det är rädsla, tankar, känslor som tvivel och tvekan som får dig att INTE.

Vår intuition kan absolut varna oss, men då inte genom rädsla utan genom en stark upplevelse av att ”Nej, det här ska jag inte göra!” Då är den känslan stark och övertygande, det finns kanske ett motstånd, men det motståndet är inte kopplat till känslor eller logik eller förnuft.

Förhoppningsvis gör den här texten det lite tydligare, vad som är intuition och vad som inte är det.

Som alltid och det gäller allting, så blir du bättre på att känna igen och lyssna till din intuition genom träning och övning.

Om inte….

I dag när jag körde hem från jobbet så funderade jag över beslut jag fattat, eller fått hjälp att fatta, möjligheter jag valt eller valt bort och vart det har tagit mig.
Jag är nyss fyllda 51 år och jag är på en plats i livet där jag är tillfreds. Jag är välsignad på så många sätt, jag är frisk, jag har en man jag älskar och som älskar mig, jag har en underbar familj och fantastiskt fina vänner. Sedan har jag naturligtvis skitdagar och dagar när allt är mörkt och pest- det är viktigt att nämna för att inte ge sken av att allt är perfekt. Inget är perfekt, därför är det perfekt. 

Men det den här bloggen ska handla om, är om inte…

Jag har tillbringat en stor del av livet med att vara rädd. Rädd för att inte duga, att inte vara perfekt, att vara fel, att vara tja, listan kan göras lång.
Jag har haft en livsdröm att bli medium och kunna jobba med och för andevärlden. Jag trodde ALDRIG att det var möjligt. Jag var övertygad om att jag inte hade vare sig talang, mod, möjlighet, potential och jag skämdes lite i hemlighet över att jag ens hade drömmen.

När en av mina vänner/ mentorer (innan jag började utbilda mig till medium) Terry Evans, sa till mig: ”You can be a great medium one day!” så började jag gråta. Det lät så orimligt, avlägset, omöjligt att jag helt enkelt inte kunde tro på det. Jag trodde att det var något han sa för att, tja jag vet inte. Men jag kunde inte ta emot det eller tro på det.

Om jag inte…

-givit mig DEN på det!

-blivit tvingad på kurs av min man när jag hittat femhundraelva ursäkter för att inte gå och var livrädd

- blundat och hoppat ut på kurs där jag känt mig som en idiot, samtidigt som jag känt mig hemma

- lyssnat på min inre röst, min längtan, framför min rädsla

- hittat tusen anledningar att INTE och ändå gjort det

- analyserat, överanalyserat, tänkt, reflekterat och kommit fram till att INTE och ändå vågat följa den tysta men starka rösten ”Jo, du VILL och då KAN du!”

-varit så sagolikt trött på att styras av rädsla och hinder

-struntat i att jag inte vågade, skämdes, kände mig underlägsen

-struntat i att jag egentligen inte hade råd, inte hade tid, inte kunde av den eller den anledningen

… då hade jag inte verkat som medium idag och haft eget företag. Jag hade inte varit beteendevetare och jobbat med människor och terapeutiska samtal. Jag hade inte fått följa massor av underbara människor på deras väg mot deras längtan och önskan i livet.

Jag hade inte haft det liv jag vill ha. Som jag har.
Det är stort att tänka och jag enormt tacksam för att jag inte lät mig stoppas av rädsla.
Det man ger andevärlden, det får man tusenfalt tillbaka. I energi, glädje och kraft!
Ha en riktigt skön helg och lyssna inåt. Lyssna på din längtan.
:-)

I helgen hade vi avslutning och examination! Efter ett drygt års intensivt arbete var det dags för mina fantastiska mediumelever att diplomeras – beviset för att de är redo att ta emot klienter och arbeta som medium med privatsittningar och healing. Stort grattis till er!

Att få arbeta med andevärlden är ett privilegium! Det är en känsla svår att beskriva, men ödmjukhet, tacksamhet och varm kärlek fyller mig varenda gång jag får förmånen att jobba medialt. Något av det roligaste och mest givande för mig är att hålla utbildningar och kurser. Att få se och höra och vara med när kursdeltagare förundrat utbrister: Det funkar ju!!! Helt otroligt, jag fick ju kontakt! Är det sååå det känns?

Det är inte bara själva kontakten med andeindividen, det är kontakten med min egen själ. Det ena ger nämligen det andra och när du öppnar upp dina sinnen för att kommunicera med andevärlden, då öppnar du också upp din kanal för din högre intuition på ett nytt sätt och det i sin tur gör att du kommunicerar med din själ – på riktigt. För mig går därför medialt arbete och personlig utveckling hand i hand- du kan inte jobba med det ena utan det andra. Då blir det bara halvt.

Personlig utveckling innebär att lära känna sig själv bättre och den vanligaste frågan jag får handlar om: Men tänk om jag inte orkar med alla negativa sidor jag hittar hos mig?? Mitt svar är alltid samma: Det handlar om att hitta ditt LJUS, dina styrkor och dina förmågor, allt det fantastiska som är du och att på vägen ”rensa bort” hinder och blockeringar som ligger som ett filter framför din själ, ditt verkliga jag. Om vi identifierar våra negativa mönster, vårt vardagliga handlande som hindrar oss utan att vi är medvetna om det, om vi väljer att nyfiket titta på syftet bakom våra negativa mönster, då, men bara då, får vi möjligheten att välja något annat, att hitta nya mönster och vägar. Det kan vara en enda tanke som hindrar mig att vara den jag är, det kan vara en enda rädsla som får mig att tro att jag inte kan eller inte duger. Om vi ser det och identifierar det- och får möjligheten att skapa något annat, hur mycket är inte det värt??

Behöver man personlig utveckling egentligen? Det beror på, vill jag säga. Är du rädd för att misslyckas? Skäms du för dig själv? Väljer du alltid ”fel” partner? Vill du en massa saker som du inte gör eftersom det inte går? Är du missnöjd men hittar inte lösningen för att bli nöjd? Ljuger du för dig själv? Är du stressad? Gör du inte det du säger att du vill göra? Tänker du att livet måste vara mer än det här? Om du svarar ja på någon av de här frågorna, så är svaret självklart för mig. Japp! Personlig utveckling är en nödvändig del av livet.

Några som går kurs hos mig vill framförallt stänga ner sin andlighet- bli av med sin mediala förmåga eftersom den stör och skrämmer. Jag har all respekt för den känslan, jag var själv rädd innan jag förstod min förmåga fullt ut. Nu är det ju så med oss människor, vi kan inte alltid  välja. Har jag fötts med fötter i storlek 39 eller 36, så är det de fötterna jag har. Jag får se till att ha skor som passar. Samma med våra sinnen, om du störs av grannens musik så kan du inte plötsligt välja att bli döv. Men vi kan lära oss att använda vår mediala förmåga och vi kan kommunicera med andevärlden och ha ett samarbete som fungerar. Lär vi känna vad vi upplever och lär oss att förstå vad som händer, så försvinner rädslan och då är det betydligt lättare att acceptera sin förmåga.

Jag går kontinuerligt på kurs för att hålla mig a jour med mig själv och utan min främste mentor Terry Evans hade jag inte varit den jag är idag, vare sig medialt eller personligt. Två andra som betytt och betyder mycket är Birkan Tore ( edit 2022: numera Giselle) och Camilla Elfving. Man blir liksom aldrig klar med utveckling – den pågar och fortsätter hela tiden. Jag älskar det!

Hur blir du ditt bästa jag och hur blir ditt liv det bästa möjliga för dig?

Kort, koncist och brutalt och sagt med massor av kärlek:

Sluta ljuga för dig själv! Ta ansvar! Säg vad du vill ha! Sluta gnäll och sluta ge dig själv ursäkter!

Ditt liv är NU! Det pågår just nu.

Är du i harmoni? Är du nöjd och tillfreds med ditt liv? Är du precis där du vill vara? Mår du precis så bra som du kan? 

Nej, det är kanske inte så snällt sagt, men med all kärlek, det är sant. Jag förstår att det väcker känslor, meningarna ovanför. Bra - det är meningen.

Vet du om att just du är underbar? Vet du om att du både kan och är värd att må bra, hitta just din plats, ditt sammanhang? Vet du om att du har förmågan att skapa ett liv utifrån ditt hjärta och din själ?

Vet du också om att det enda som står i vägen för dig är... Du?

Kommer du ihåg när du lärde dig cykla? Du satte dig, du välte. Mamma eller pappa höll i pakethållaren och så kom du upp igen och trampade på och du har lyckligtvis glömt exakt hur många gånger du körde in i buskaget, husväggen, välte och slog dig. Förmodligen grät du, både för att det gjorde så otroligt ont att skrapa upp knän och armbågar, men sannolikt också av ren ilska och frustration! Säkert slängde du den förbaskade cykeln i marken och stampade in, arg som ett bi, ledsen och besviken. För att gå ut igen, lyfta upp cykeln och trampa vidare tills det magiska ögonblick då det funkade- du rullade iväg stadigt och tryggt!

Eller så visade du inte så mycket känslor utan klev gång på gång upp på cykeln, torkade tårarna och fortsatte lugnt och metodiskt tills du fixade det- tills du susade iväg på stadiga hjul!

Du vet redan vad jag ska säga: Hade du lagt av vid första eller ndra motståndet så hade du aldrig lärt dig cykla. Hade du inte "orkat" eller "haft lust" så hade du inte lärt dig. Hade du gett dig själv (ännu en) dag att softa och koppla av, så hade du heller inte lärt dig.

Om du helt enkelt hade kapitulerat i rädsla så hade du inte lärt dig cykla- du skapade själv det du ville uppnå, trots att du var rädd! Och du var inte ensam, säkert hade du någon där som skaffade cykeln åt dig och som kanske till och med höll i pakethållaren, som satte plåster på dina knän, men som lät dig försöka gång på gång.

Det är precis det mina översta rader handlar om. Att visa på att det är DU som skapar din verklighet.

Vi blir inte hjälpta av att mötas av ursäktande förståelse. Den sorten ger oss en väg ut och gör det möjligt för oss att fastna där vi inte mår bra av att vara.

Förståelse och kärlek är nödvändigt - livsnödvändigt. Men om vi tillåter oss att ha det bekvämt hela tiden, så kommer vi ingenstans. Det är inte enkelt med förändring! Det gör ont, det skapar motstånd och ibland vill vi bara lägga av.

Vi fastnar i vår bekvämlighet och ger oss själva ursäkter och så plötsligt inser man att halva livet har gått och vad hände med mina drömmar?? Mina visioner?? Min tro på mig själv?? Min respekt för mig själv och det som är jag?

Om du inte ärligt kan säga ja till de flesta av följande påståenden, så är du inte där du kan vara:  "Jag är nöjd där jag är. Jag mår bra i mig själv. Jag jobbar med det jag verkligen vill, mitt jobb ger mycket mer än det tar och jag omger mig med exakt de människor jag vill omge mig med. Jag är på en plats där jag är respekterad och accepterad för den jag är på riktigt och jag tar verkligen tillvara på all min kraft och förmåga och mitt normala tillstånd är att må bra med mig själv och i mig själv. Jag använder mina styrkor på ett bra sätt och har hyfsat god koll på mina svagheter. Jag klarar av livets smärtor, utmaningar och sorger och jag reser mig igen och återtar min kraft".

Vad du är värd att ha ett riktigt bra liv. Och det absolut bästa är att du behöver inte fixa det ensam. Du behöver göra jobbet, ja. Men det finns massor av stöd och hjälp att få.

Sök dig till ett sammanhang där du känner att du kan få stöd i din förändringsprocess. Bara du vet var du hör hemma- se dig omkring, känn efter.

Men ta dig själv på allvar och behandla dig själv som den fantastiska kvinna eller man du är. Det är du värd! Ditt rätta sammanhang finns därute, jag lovar!

En mycket god jul önskar jag dig!

”Åh, vad jag längtar efter att meditera, när jag gjorde det regelbundet så mådde jag verkligen bra av det!”

”Jag måste verkligen börja promenera igen, det är verkligen något jag mår bra av”.

”Jag har aldrig mått så bra som när jag jobbade 75%, det önskar jag att gjorde nu också”.

”Jag är så fruktansvärt trött på mitt jobb! Jag har tänkt så länge att verkligen göra slag i saken och söka mig något annat”

”Jag MÅSTE verkligen sluta lägga mig i soffan när jag kommer hem, jag BEHÖVER ut och springa istället och jag VILL ju!”

Känns det igen? Jo, jag är övertygad om att var och en av oss vid olika tillfällen varit där.

Så vad beror det på? Varför sätter vi oss inte bara och mediterar eller hälsar på mormor eller vad vi nu vet att vi egentligen vill och skulle må bra av?

Mitt svar blir: Lathet

                      Yttre omständigheter

                      Rädsla

I de kategorierna kan vi få in nästan alla våra anledningar. Jag menar verkligen inte att vara respektlös eller att vifta bort anledningarna som hindrar oss - vi har dem alla. En del är vi medvetna om och en del anledningar har vi faktiskt ingen aning om.

Jag möter ofta människor i samtal och det kan handla om att man vill förändra ett beteende. Det kan vara väldigt provocerande när jag säger att ingen människa har ett beteende vi inte har någon vinst av – för så är det. Det är ju naturligtvis inte ett medvetet val man gjort, men det visar sig ofta ju längre man borrar i det, att jo, där finns en vinst. Inte sällan är det tryggheten att få stanna i comfortzonen som är vinsten. Hur ser det ut för dig?

Jag var ute och gick idag - det mår jag riktigt bra av och njuter av. Men jag reflekterade medan jag gick, att det är en sådan sak som jag rationaliserar bort i vardagen. I själva verket handlar det om att jag är lat och vill sitta i soffan under en filt, de gånger jag väljer bort det. Inte tidsbrist, som är en yttre omständighet jag ibland lurar mig själv med.

Vi är intressanta varelser, vi människor! :-) Jag slutar aldrig fascineras.

Mina promenader är oftast gående meditationer, jag har aldrig någonsin musik i lurar eller någon mobil med mig. Jag tänker och reflekterar, idag kring just vad som hindrar oss att göra det vi vill:

Ibland fastnar vi på vägen mot målet. Något kommer ivägen, som vi inte vet hur ska ta oss förbi.

Ibland klamrar vi oss fast vid det gamla, som om det gällde livet. Vi vägrar släppa taget! Det enda lövet på hela björken hänger envist kvar längst ut på en gren.

Målet kan vara alltför avlägset:

Eller i vill inte utmärka oss, sticka ut från mängden:

Så, börja där du är. Just nu. Var är du?

Vad kan du göra just precis nu, för att du ska göra det du säger att du ska göra?

Vi slänger oss ofta med uttryck som just ”medveten närvaro”, att vara i nuet, mindfullness… Men vad är det och vad betyder det?

Jag började städa bort vardagens energitjuvar för ett par veckor sedan, sådant som sänker min energi och inte är gynnsamt för mig. Först ut var att se på nyheter en gång per vecka istället för en gång per dag, samtidigt bytte jag radio mot musik jag själv valt i bilen. Nyhetsflash jag knappt var medveten om att jag hade i mobilen, brände plötsligt i ögonen och jag insåg att den måste väck! Hur galet är inte det, att få rubriker med elände med jämna mellanrum, hela dagarna? Vad gör det med oss?

 Jag frågar mig varje dag: är det här bra för mig? Medvetenhet är nyckeln till allt.

Jag vaknar på morgonen. Det första jag gör är att omsluta mig med ljus och jag tänker att jag väljer glädje idag. Eller kraft, eller tålamod, eller vad jag för dagen behöver, men glädje väljer jag oftast. Medveten närvaro- vad tänker jag? Vad vill jag?

Jag tittar kanske ut, ser att det är mörk och regnar. Min första spontana tanke är: Usch!!! Medveten närvaro: jag reflekterar över mitt ”usch”: Aha, jag behöver vara vaksam på hur mörkret påverkar mitt humör, okej, jag konstaterar att det är mörkt och att det regnar och att jag inte tycker om det- men jag kan välja hur jag tänker om det. Och jag är medvetet medveten om vad jag tänker och känner just här och just nu. Jag har val: Jag kan mata mig själv med negativa tankar om mörkret och regnet och konstatera att ”fy, vad jag blir på dåligt humör och nu kommer det vara mörkt och bedrövligt till mars”. Jag kan också välja att mata mig med andra tankar: Okej, nu är mörkret här. Vad bra att jag uppmärksammar att jag är känslig för mörkret, då kan jag aktivt fokusera på att göra saker jag mår bra av och min medvetna närvaro i nuet ger mig möjlighet till att reflektera i nuet- och acceptera känslan- okej, det är så här jag känner. Jag väljer själv hur jag handlar utifrån det jag känner. Gräver ner mig – eller ”gillar läget” och fortsätter med mitt liv. Och nej, livet blir inte glass och ballonger bara för det, jag gillar inte mörker. Men min aktiva medvetenhet ger mig tillfälle att uppmärksamma mig själv i nuet – och därmed finna verktyg för att göra situationen bättre istället för sämre.

Medveten närvaro kan vara som häromveckan: Jag sitter och kör till jobbet tidigt på morgonen. Jag vaknade tidigare på morgonen och kände mig lite trött, men okej. På radion talar de om nya rasistiska dåd och jag blir in i själen ledsen och energin rinner av mig. Då fick jag nog. Ingen radio i bilen på morgonen! Jag är oerhört samhällsintresserad, engagerad och vill vara insatt i vad som händer – men jag måste ta kontroll över hur jag får informationen! Jag avsätter tid, när jag ska titta på vilken sändning och när jag ska läsa vad. Att låta nyheter anfalla mig i öronen från radion eller via ögonen genom nyhetsflash i mobilen, det funkar inte om jag ska må bra och hålla min energinivå högt – det inser jag när jag medvetet reflekterar över den känsla jag får i bilen. Hur mådde jag för fem minuter sedan? Hur mår jag nu? Vad hände däremellan? Kan jag påverka det? Hur? Okej- action!

Glöm inte att du är medskapare i och av verkligheten!

Gynnsamma miljöer är en av de främsta faktorerna för att vi ska må bra. Vad är då ”må bra” och vad är ”gynnsamma miljöer”?

Att må bra betyder för mig att jag gör det jag vill göra, att det jag jobbar med känns rätt för mig, i mig. Att de människor jag har omkring mig är bra för mig och jag är bra för dem. Att jag mår bra tillsammans med dem och att jag accepterar och respekterar dem och att jag älskar dem jag har närmast. Och att de i lika hög grad accepterar och respekterar mig och att de som står mig närmast älskar mig.

I en gynnsam miljö mår jag bra. Det jag just har beskrivit är en gynnsam miljö och i sådana mår människan bra. That´s a fact :-).

Och det bästa är att vi har alltid möjligheten att välja! Inte alla våra miljöer, men vi kan välja någon. Om vi har ett jobb som vi inte trivs med, så kan vi lägga extra energi på att se till att våra andra sammanhang är gynnsamma. Ju fler gynnsamma omständigheter vi är i, desto fler hamnar vi i – den goda cirkeln.

Ofta hör vi om människor som hamnat i en ”ond cirkel” – den GODA cirkeln är än mer kraftfull, varför pratar vi aldrig om den??

Gör något litet som tillför något gott i ditt liv - måla, skriv, påta i trädgården, ta den där promenaden du vet att du mår så gott av, men är för lat för att masa dig ut på ;-).

Ta dig tid att möta människor du tycker om eller har något gemensamt med (intresse, förening, utbildning) - och nej, umgänge via telefon och dator räcker tyvärr inte – det är i det fysiska mötet det händer något så oändligt mer kraftfullt. Därför behöver vi ta oss tid att möta människor på riktigt. Även om det är bekvämare att bara öppna Facebook efter jobbet.

”Jo, men jag känner ingen som gillar att promenera och jag fixar inte att promenera själv”- nämen så utmärkt då, att du kan använda Facebook till att via olika forum hitta någon som liksom du är intresserad av att titta på ungersk film OCH promenera- vips har du skapat dig en gynnsam miljö på flera plan – du har börjat skapa en GOD CIRKEL. Och den kommer att föra med dig mer gott- eftersom du nu promenerar så får du mer luft och motion, det innebär att du blir piggare! Du har fått sällskap, kanske flera dagar i veckan- du skapar kraftfält i mötet med andra människor, vilket i sin tur sänder ut gynnsamma energier så att du kommer att dra till dig ytterligare gynnsamma omständigheter.

All förändring kräver mer energi i början, och känns det för tufft så be om hjälp! Att be om hjälp när man behöver det är magiskt.

Och när du tagit dig upp för den första motiga biten, skapat en förändring, så komer du att märka att det är så oändligt mycket lättare sedan- det är inte en ständig kamp, även om det känns så i början!

Det mest värdefulla du har, är insikten om din egen kraft och dina egna möjligheter och vetskapen om att du själv kan förändra snart sagt vilken situation som helst. Och allt kan bli bättre!

Temat idag är vad jag gör för att må bra. Jag har fått frågor om det, nämligen och då tänkte jag att det blir ett blogginlägg endera dagen och här kommer det. 

Jag fick också för ett tag sedan frågan om man alltid mår bra när man jobbar med medialt arbete och om personlig utveckling innebär att man "har svaren".

Ha, I WISH! :-)

Nej, självklart så finns livet även hos oss som jobbar inom det här området och livet, tja, det innebär ju glädje, lycka, tristess, sega dagar, sorg, saknad, längtan, pms, ilska... Och så är det och ska vara.

Men visst är jag betydligt bättre rustad nu att ta hand om mig och hantera när livet inte är bara är ljus och maränger, än jag var innan jag började ta mig själv på allvar. Med det menar jag att jag gjorde ett aktivt val att se varför vissa saker inte funkade i mitt liv, varför jag inte mådde så bra som jag någonstans visste att jag skulle kunna göra.

Jag började med det jag kallar "personlig utveckling". Vem är jag? Varför gör jag som jag gör? Varför "drabbar" vissa saker mig? Hur kan jag må bättre, känna mig helare, utvecklas, få nya tankar? Se hela mig, inte bara det jag ville se. Upptäcka mina mindre trevliga sidor och hur de påverkar mig och andra. Se mina mönster, se vilka dramer jag spelar upp i livet. Möta alla aspekter hos mig. Och någonstans hitta helheten som är jag och inte bara stå ut med alla mina sidor, utan acceptera dem och mig och göra något åt det som inte är gynnsamt.

Det är utan någon som helst tvekan det bästa jag gjort i livet. Det pågår fortfarande. Numera är jag ganska transparant för mig själv, jag känner mig hyfsat väl, mina reaktioner och dramer och jag upptäcker nytt hos mig hela tiden. Jag tar mig an mig själv med nyfikenhet!

Det går inte att prata om det här utan att nämna Terry. Min vän, mentor, favoritengelsman - tack igen. För allt.

Det var området "må bra i känslan". Sedan är det viktigt för mig att må bra i kroppen också, den ska hänga med ett tag och bör behandlas med respekt och vänlighet. Jag har styrketränat och gått powerwalks i nästan 20 år och mår jättebra av det. För några år sedan skadade jag foten riktigt illa och kom ur fas med pw och tappade dem under en ganska lång tid. Tyvärr har en långdragen axelskada satt nästan stopp för styrketräningen och nu är jag igång med dagliga powerwalks igen, men vikter runt vristerna. Till hösten vill jag börja yoga. Jag måste använda kroppen, annars mår jag inte bra. Jag tänker också på vad jag stoppar i mig. Jag vill ha ekologisk mat och köper bara eko så långt det är möjligt. Jag vill veta vad jag äter och lagar all mat från grunden. Jag vill ge kroppen sådant den mår bra av. Tyvärr räcker inte bra mat längre, våra sönderodlade jordar innehåller för lite näring, så kosttillskott är för mig ett måste.

Jag tar dagligen Omega 3, D-vitamin, Juice PLUS, Magnesium, Efamol, Femal balans, Kokosolja och på sommaren Solarin för att hjälpa huden i solen.

Ofta blir det en shot med ekojuice och grönpulver, särskilt under vintern.

Jag försöker att undvika alla transfetter, tillsatser, färgämnen... Jag köper helst ingenting som alls har ingredienser, om jag säger så.

Det gäller vad jag tvättar mig med också, bara ekologiska tvålar, duschcremer, hudlotioner - helst så rena så att man kan äta dem- huden tar upp allt.

Vad gör jag mer för att må bra?

Ett glas rosé i solen, ut och äta en god middag, umgås med älskade vänner, läsa bra böcker och sova gott och varje kväll tänka igenom allt jag har att vara tacksam för.

Ta väl hand om er! Det är ni värda.

Sommaren är här på riktigt, även om det nu varit lite kyligare än många önskar. För mig är sommaren en tid för återhämtning och energipåfyllnad, ju mer sol, ljus och grönskande natur jag får, desto bättre rustad är jag för de kommande två årstiderna. Jag hämtar energi av promenader och träning, av att umgås med människor jag tycker om. Jag vilar genom att läsa böcker, en kväll i soffan framför tv:n eller sitta i solstolen på min älskade altan.

Jag har två jobb, jag är anställd och egen företagare. Jag går kontinuerligt på utbildning av olika slag, jag jobbar ständigt med min egen utveckling. Min upplevelse är att jag får massor av energi av mitt arbete med det jag gör i mitt företag – att leda meditationer, jobba med andevärlden, jag är pigg som en lärka efteråt. Men självklart måste jag vila och återhämta mig! Jag är helt ledig från båda mina jobb och alla utbildningar i tre sammanhängande veckor i sommar- nödvändigt och jätteskönt. Min sista semestervecka kombinerar jag med utbildningsdagar i Göteborg, men får också utrymme för ledighet och vila.

Återhämtning kan ske på olika sätt, det måste inte innebära att tillbringa två veckor i en hängmatta. Våra liv så ser så olika ut, vi tycker om olika saker och har olika gott om tid och olika möjligheter. Men återhämtning behöver vi, både kroppslig och psykisk/mental och själslig.

”Jamen, jag fixar inte riktigt att slappna av, faktiskt. Jag mår sämre av det, en massa jobbiga tankar och känslor kommer upp och jag märker att jag mår bättre när jag håller igång”. Det är inte sällan människor upplever det så, vi är vana att hålla ett (alltför) högt tempo och inte ge oss tid att stanna upp låta tankarna och känslorna komma fram. Vi stiger upp, jobbar, facebookar, läser tidningen, tittar på tv, går ut en promenad med lurar i öronen och lyssnar på musik, tittar på tv, läser bok, städar och kör igång musik på hög volym, spelar lite tv/datorspel, går och lägger oss och har radion på lite för att det är lättare att somna då.

Jag träffar människor varje dag som aldrig är i stillhet, aldrig i tystnad. Som måste facebooka samtidigt som de promenerar med lurar i öronen – ”jag måste utnyttja tiden maximalt”.

När man då sätter sig ner i tystnad och stillhet, då kommer ett obehag sakta smygande. Rastlöshet. Stress. Tankarna far och kanske hinner man sträcka sig efter mobilen tre gånger de första trettio sekunderna för att meddela någon något man kom att tänka på eller för att sätta på den där låten. Frustration. Man kanske sitter där och blir förbannad till och med. Eller efter en minut, när man blundat och andats lugnt och det där obehaget kanske gett sig tillkänna, då kanske tårarna börjar rinna. Men jag är ju inte ledsen!? Eller? Där flyger man kanske upp och fnyser ”Det här är ju löjligt!” och så kör man igång Spotify och vattnar blommorna.

Eller så gör man inte det. Man kan välja att sitta med det där obehaget. Irritationen. Ilskan. Frustrationen. Tårarna. Kanske alltihop samtidigt. Kanske kommer det ett inre leende, en känsla av frid och stillhet och välmående. Njutning av stunden. Tacksamhet. Oj. Vad händer?

Jag lyssnar på min själ. Låter mina känslor visa sig för mig. Jag värderar dem inte, trycker inte ner dem.  Jag sitter tillsammans med dem, accepterar att de finns där. Varje känsla är min. Varje känsla är okej - om än obehaglig ibland. Skrämmande, otäck, kanske, men aldrig någonsin farlig. Och den värsta av dem alla, ångest, även den klingar av efter 90 sekunder - om du sitter med den och är med den utan att värdera.

Är det då bara jobbiga känslor som kommer upp?? Inte alls, men är du ovan vid att sitta i stillhet så blir det kanske så till en början, helt enkelt för att det är de känslorna man gärna flyr ifrån i vardagen...

Det är i stillhet och bara då, du lyssnar till din själ. Det är så vi kommer i kontakt med oss själva. Och hur ska du veta vem du är och vad du vill egentligen, om du aldrig lyssnar?

Och om inte du vet vem du är och vad du vill och känner, vem ska då veta det?

Ta hand om dig! Njut av stillheten och vilan :-)

Något av det mest läkande som finns, är skratt! Glöm inte bort att ha roligt, slappna av, busa, läs en kul bok, titta på en rolig film.

Ensam.

Smaka på ordet. Vad väcker det? Vilken laddning har ordet just nu?

Själv. Utanför. Vila. Oönskad. Mörkrädd. Gåva. Njutbart. Udda. Tystnad. Sorg. Längtan. Rastlös. Tråkigt. Uttråkad. Nöjd. Egentid. Underbart. Skrämmande. Ångestfullt. Härligt. Sällsynt.

Vad gör ensamheten med oss och vad väcker den? Är det annorlunda om den är påtvingad, ofrivillig eller självvald? Har jag valt bort en icke gynnsam tvåsamhet eller blivit ensam då en älskad partner dött?

Det som ofta är svårast med ensamheten är mötet med oss själva. Ensamhet ger tid för reflektion. Tystnad ger utrymme för tankar. Tankar föder känslor.

Nästa gång du är ensam, ge dig själv en stunds tystnad utan radio, tv eller musik. Sitt i stillhet utan dator, mobil och sociala medier. Sitt en stund med dig själv och låt tankarna vandra och känslorna komma. Lägg märke till vad du känner och acceptera varje känsla som kommer. Vila i varje känsla, oavsett om det kommer gråt, ilska, fnissighet, frustration eller sorg. Var en stund med dig själv. Varje dag. Känn dina känslor men lyssna inte alltför mycket på det du tänker.

Bjud dig själv på tio minuter i ditt eget sällskap, i tystnad, varje dag. Då tappar du inte bort dig eller dina känslor eller det som är Du.

Årets tre första månader har passerat i rasande fart, får jag säga! En fjärdedel av 2015 – visst svindlar det lite när man tänker så? Året har ju nyss börjat – eller?

Naturen skiftar- vitsippor lyser upp, ljuset återvänder, fåglarna sjunger i kapp och det ekar verkligen av fågelsång! Jag drabbas alltid av lätt städmani, måste ha rena fönster, rena golv, finns det någon yta i mitt hem som inte redan målats vit så vill jag måla vitt! Jag, som påverkas oerhört av vinterns mörker, jag föds på nytt. Jag får också (enda gången på året) lust att rensa i rabatterna (det som nu är kvar av dem..) slita upp det gamla, torra, döda från i höstas och ge plats åt nytt liv. Det här pågår i högsta grad inom mig också- vad går jag och bär på för mentalt skräp som jag skicka ut för att ge plats åt nya, friska tankar? Vilka tankemönster som inte längre tjänar mig, kan jag byta ut mot nya tankar? Tankar jag väljer själv och aktivt ersätter de gamla med.

Vilka gamla föreställningar går du och bär på?

”Åh, vad det vore kul med yoga, har ju läst om det…” för att sedan skratta åt dig själv, vifta bort, ”Jo, tjena, solhälsningen-  jag är vig som ett kylskåp,  ryggen skulle gå av, jag skulle aldrig ta mig upp, det skulle sannerligen roa hela rummet om jag…”

”Måla… det är ju häftigt med vattenfärger, vilka akvareller det finns – målarkurs kanske? Ha ha, jo eller hur, kludda ihop något min femåring hade kunnat måla med vänster hand i ett mörkt rum, ja, jösses, jag har inget sinne för färg, nej, nej och när skulle jag ha tid för det??”

STOPP! Lägg av! Det du gör, är att vifta bort dig själv, inte ta dig dig själv på allvar, inte behandla dig själv med respekt. Skulle du, ärligt talat, säga så till en kompis som vill börja med något nytt?

Ta dig själv på allvar. Vifta inte bort dig. Varje gång du gör det, sänker du din självkänsla.

Kan det vara ett tankemönster att förändra under de kommande tre månaderna? Byt ut mot nya, friska, sunda, upplyftande tankar och önskningar.

Överallt hör man det, personlig utveckling. Folk springer på meditationer, kurser, gruppsammankomster, enskilda samtal,  gruppsamtal…. You name it, det finns där.

Så vad är det vi söker? Vad är det vi vill ha? Kan jag inte bara må bra genom att promenera med min hund? Rida? Simma? Läsa böcker? Och vad är ”må bra”, förresten? Vad är det vi strävar efter? Flummigt?

Jag tänker så här:

Jag vill leva bästa möjliga liv för mig och använda mig av alla mina styrkor! Vad behöver jag för att nå dit?

Behöver jag arbeta bort min rädsla för att prata inför en grupp människor? Har jag tröttnat på mitt kontrollbehov som låser in mig i allt från ätstörningar, en värld av perfektion som ingen människa kan leva upp till, känslan av att aldrig riktigt duga som jag är, till att jag fastnar i destruktiva relationer, hela tiden upprepar samma misstag, eller är rädd för att byta jobb, trots att jag inte trivs där jag är? Varför sätter jag alltid mig själv på undantag?? Varför kan jag aldrig någonsin lära mig att säga vad jag tycker och stå upp för mig själv? Varför är min känsla av att vara bra alltid kopplad till det jag presterar?

Vad är det som lägger hinder i vägen för mig? Varför kommer jag aldrig dit jag vill??

Eller hur kan jag lyckas ännu bättre med min träning/relation/mina tankar?? Vad behöver jag göra för att nå nästa växel med mig själv?

Eller är jag bara nyfiken på mig själv, på mina styrkor och mina svagheter – vill jag identifiera dem och därmed aktivt använda mig av dem?

Om något av ovanstående stämmer in på mig och jag vill göra något åt det, då väljer jag någon form av personlig utveckling.  Enligt min erfarenhet är det av stor betydelse att vi möter andra människor, därför fungerar det sällan att bara läsa självhjälpsböcker. De kan ha stor betydelse, de kan rent av vara avgörande för oss, men den bästa utvecklingen får vi tillsammans med andra människor- om nu målet inte är att bli skogsmunk och leva i tystnad med mig själv som enda sällskap.

I olika gruppsammanhang ställs vi inför olika aspekter av oss själva- någon säger något som provocerar mig, retar mig, stör mig – varför? Vad är det som gör att jag går igång på just det där? Vad kan jag lära mig av det? Är det ett mönster hos mig? Rent av en blockering som hämmar mig? Kan jag ha fungerande relationer med andra om jag inte har en fungerande relation med mig själv?

Själv jobbar jag med personlig utveckling hela tiden! Med min egen i form av kurser, grupper, bergsmeditation och med andras i form av grupper, enskilda samtal, bergsmeditation och medialt arbete. Varje år sedan mitten av 00-talet har jag gått minst en utbildning som innebär personlig utveckling för mig. Det har förändrat mitt liv- i mig. Jag bor på samma ställe och har ungefär samma typ av arbete, men mitt liv med mig själv är förändrat- mina möjligheter är förändrade och min vardag är förändrad.

Så personlig utveckling är inte flum- utan mycket konkret inventering av vad vi redan är bra på och vad vi behöver träna på – och sedan fattar vi ett aktivt beslut att ta oss själva på allvar och aktivt medverka till att göra vårt liv bättre!

Var och en av oss har den förmågan, den möjligheten och var och en av oss förtjänar det!

Nu är vi en bit in i januari och för mig är den här månaden ett utmärkt tillfälle att välja att släppa det gamla, förlåta och välkomna något annat. Vad vill jag inte ta med mig under 2015? Vad kan jag tryggt och med lättnad lämna bakom mig? Det kan handla om sårade känslor, vanor jag lagt mig till med som jag inte vill behålla, beteenden som inte längre tjänar mig något syfte, gamla känslomässiga reliker från en dåtid som varit och är förbi. Ett ganska uttjatat uttryck är ”vi har bara nuet”. Och det får vara hur tjatigt det vill, men det är sant. Dåtiden, det förflutna, det är ju som det är. Vi kan inte ändra på det, vi kan inte göra det ogjort. Men jag kan faktiskt välja om jag tar det med mig och låter det störa mig i min vardag eller om jag lämnar det kvar bakom mig.  Om det är svårt? Ja. Och nej.

Jag måste bestämma mig. Verkligen bestämma mig. Jag kan börja med vad jag VILL ha, istället för vad jag INTE vill ha i mitt liv. Law of attraction- det jag sänder ut, så blir det. Och det gäller definitivt också det negativa vi sänder ut i form av tankar och livssanningar. ”Jag är inte intressant, alltså får jag inga nya vänner”. ”Det är ingen idé att jag letar efter något annat jobb, det finns ändå inget jag skulle få som jag trivs med”. ”Män är idioter, jag träffar bara såna det är något fel på!”

Var försiktig med vad du önskar dig! Risken är stor att det blir så och det beror på attraktionslagen – lika energier dras till varandra och allt omkring oss och vi, är energi. Våra tankar är energi och våra tankar är förbundna med vårt högre jag och vårt högre jag är en del av alltets energi. Kraften i det vi sänder ut kan inte överskattas och det här innebär också att vi inte är maktlösa, vi kan alltid förändra vårt sätt att tänka, det vi ber om.   Och ja, vi kan förändra våra liv genom våra tankar. Fokusera inte på frånvaron av något i ditt liv, fokusera på tanken att det kommer till dig. Byt: ”Det finns ändå inga roliga saker jag har råd eller möjlighet att göra och därför är mitt liv urtråkigt” till ”Jag välkomnar  positivitet och glädje in i mitt liv” – och välkomna med eftertryck i tanken och tänk tanken varje morgon när du bett Ärkeängeln Michael att omsluta dig med gudomligt ljus. ”I dag väljer jag glädje!” Då är det det du attraherar istället för den negativa aspekten du kanske fastnat i. Jag använder själv den här metoden och jag vet att det fungerar. Den andra starka kraften är förlåtelsen. Det du vill släppa taget om känslomässigt- börja varje morgon med tanken: Jag förlåter den som gjorde mig xxxx…., jag förlåter mig själv för att jag inte förstod bättre, inte visste bättre, gjorde ett misstag, eller vad det nu kan vara. 

Law of attraction- låt 2015 vara det år då du tillåter dig själv att praktisera det på riktigt!

Ta hand om er själva och varandra!

Under sista halvan av 2014 behövde jag prioritera bort något, tiden räckte helt enkelt inte till. Med facit i hand så valde jag fel. Jag har under många år haft träning som stort intresse, som hobby, ventil och energitankning men så under förra årets senare hälft så valde jag att dra ner på träningstiden och det blev till ett minimum. Så var det inte riktigt tänkt, men så är det nu med saker vi väljer att prioritera ner - vart tog tiden vägen??

Summa summarum: Jag har varit tröttare och upplevt att jag haft mindre tid än vanligt- trots att jag tänkte att det skulle bli tvärtom. Så, gör om och gör rätt! Träningen är tillbaka på prio 1 och min kropp behöver näring! Det få den genom att jag väljer mer vitaminer, mer grönt, mindre mjölkprodukter och mindre gluten - jag har märkt tidigare att jag mår bra av det. Jag är alls inte militant, utan äter allt, jag bara väljer lite mer av det jag vet är bra för mig!

En grön om dagen! Det här är grönkål, spenat, ingefära, banan, apelsin, chiafrön och vatten som fått åka några varv i mixern. Utmärkt tillägg till frukosten eller som ett mellanmål.

Helgfrukost blev mjölk- och glutenfria bovetepannkakor gjorda på ägg, rismjölk, fiberhusk och bovete och till det lite varma hallon och kiwi.

Vad behöver du i din vardag för att må bra? Hur ser du till att få det?