Om inte….
I dag när jag körde hem från jobbet så funderade jag över beslut jag fattat, eller fått hjälp att fatta, möjligheter jag valt eller valt bort och vart det har tagit mig.
Jag är nyss fyllda 51 år och jag är på en plats i livet där jag är tillfreds. Jag är välsignad på så många sätt, jag är frisk, jag har en man jag älskar och som älskar mig, jag har en underbar familj och fantastiskt fina vänner. Sedan har jag naturligtvis skitdagar och dagar när allt är mörkt och pest- det är viktigt att nämna för att inte ge sken av att allt är perfekt. Inget är perfekt, därför är det perfekt.
Men det den här bloggen ska handla om, är om inte…
Jag har tillbringat en stor del av livet med att vara rädd. Rädd för att inte duga, att inte vara perfekt, att vara fel, att vara tja, listan kan göras lång.
Jag har haft en livsdröm att bli medium och kunna jobba med och för andevärlden. Jag trodde ALDRIG att det var möjligt. Jag var övertygad om att jag inte hade vare sig talang, mod, möjlighet, potential och jag skämdes lite i hemlighet över att jag ens hade drömmen.
När en av mina vänner/ mentorer (innan jag började utbilda mig till medium) Terry Evans, sa till mig: ”You can be a great medium one day!” så började jag gråta. Det lät så orimligt, avlägset, omöjligt att jag helt enkelt inte kunde tro på det. Jag trodde att det var något han sa för att, tja jag vet inte. Men jag kunde inte ta emot det eller tro på det.
Om jag inte…
-givit mig DEN på det!
-blivit tvingad på kurs av min man när jag hittat femhundraelva ursäkter för att inte gå och var livrädd
- blundat och hoppat ut på kurs där jag känt mig som en idiot, samtidigt som jag känt mig hemma
- lyssnat på min inre röst, min längtan, framför min rädsla
- hittat tusen anledningar att INTE och ändå gjort det
- analyserat, överanalyserat, tänkt, reflekterat och kommit fram till att INTE och ändå vågat följa den tysta men starka rösten ”Jo, du VILL och då KAN du!”
-varit så sagolikt trött på att styras av rädsla och hinder
-struntat i att jag inte vågade, skämdes, kände mig underlägsen
-struntat i att jag egentligen inte hade råd, inte hade tid, inte kunde av den eller den anledningen
… då hade jag inte verkat som medium idag och haft eget företag. Jag hade inte varit beteendevetare och jobbat med människor och terapeutiska samtal. Jag hade inte fått följa massor av underbara människor på deras väg mot deras längtan och önskan i livet.
Jag hade inte haft det liv jag vill ha. Som jag har.
Det är stort att tänka och jag enormt tacksam för att jag inte lät mig stoppas av rädsla.
Det man ger andevärlden, det får man tusenfalt tillbaka. I energi, glädje och kraft!
Ha en riktigt skön helg och lyssna inåt. Lyssna på din längtan.
:-)