Eller skapa uthållighet eller att bli bättre på att ta ansvar – hur man nu vill uttrycka det!
Vad du än vill bli bra på så måste du träna, prova, misslyckas, tänka om, göra om och göra rätt. Det gäller inte minst personlig utveckling och det gäller i högsta grad det mediala arbetet.
Vi kan ha en fallenhet för något, ”en gåva”. Den så kallade gåvan kan vara att vi har lätt för att lära språk, att åka skidor, att räkna matte eller att ha kontakt med andevärlden. Fråga en språkvetare om ”gåvan” för språk, eller en violinist om ”gåvan” att spela violin på en världsscen. De kommer sannolikt att höja lite på ögonbrynen och konstatera att den medfödda gåvan kanske inte är en gåva utan en fallenhet som genom hårt, konsekvent, idogt arbete blivit en stark kunskap, en skicklighet. Fråga violinisten hur många tv-kvällar som valts bort, hur många resor som fått stå åt sidan för att öva, hur många gånger man har försakat olika saker för att träna, öva, finslipa, förfina spelandet, skidåkningen eller vad det nu är man valt att ägna sig åt.
Det är samma sak med din personliga utveckling eller ditt mediala arbete. Vad du än vill åstadkomma för förändring med dig själv eller ditt beteende så måste du varje dag, varje stund, fatta beslutet att göra det du sagt dig själv att du ska göra. Gör du inte det, då handlar det om
- Lathet
- Att skylla på yttre omständigheter
- Rädsla
Om jag har bestämt att jag ska promenera 45 min varje dag så kan jag antingen promenera 45 min varje dag, eller så väljer jag att inte göra det. Om man har svårt att stå för sina beslut då försöker man ofta göra om det, hitta en anledning ”att inte”, d.v.s man har två sätt: antingen struntar man odramatiskt i att promenera idag för att man väljer att göra det och imorgon promenerar man som vanligt och så skapar man inget drama kring det. Eller så hävdar man att man VILL promenera idag, men det var så mycket trafik så jag kom hem 45 minuter senare än jag brukar och så skulle jag börja med middagen och så…. Och i går regnade det och imorgon funkar det inte för då måste jag vila!
Jag ska vara obekväm och säga att det hela har ingenting med yttre omständigheter att göra. Det finns föräldrar med fyra barn som går en timme varje dag och det finns singlar som aldrig har tid eller möjlighet att promenera och skillnaden dem emellan vågar jag påstå, är inställningen. Vilket mindset man har. Hur man tar sig an den uppgift man har givit sig själv. Alldeles oavsett vad det gäller.
Både lathet, att skylla på yttre omständigheter och rädsla handlar om att ge sig själv utrymme att INTE. Att skapa en ursäkt eller anledning för att inte göra det du sagt att du ska göra. Vi kan villa bort oss alldeles väldigt i vår iver att bedra oss själva och låtsas som att vi inte alls är lata utan bara offer för osmidiga omständigheter.
Vårt näst största misstag är att vi väntar på motivation! Den har en nästan magisk air om sig, denna motivation som plötsligt bara skulle få oss att lätt göra saker som är skitjobbiga. Dagens brasklapp: Motivation kommer inte. Du skapar den genom att ta dig förbi de tuffa perioderna, inte låta latheten styra och när du börjar se vinster med ditt nya beteende- DÅ börjar motivationen vara till hjälp. Alldeles oavsett det handlar om att promenera, sluta röka, börja meditera, göra läxor eller jobba med ditt humör. Vissa dagar kommer motivationen att hjälpa dig. Vissa dagar finns den där inte alls. Det är då the magic happens- och det magiska, det är att du gör det du sagt att du ska göra, även om du inte har lust, tid, ork eller det regnar. Du tänker inte efter, känner inte efter. Står det ”45 min. promenad” på schemat, så går du i 45 min. Punkt.
Det är så man skapar vana, disciplin, tar ansvar för sig. Jag tog exemplet med promenaden, men det kan gälla precis vad som helst. Det är en del av personlig utveckling att göra det man faktiskt säger att man ska göra. Personlig utveckling handlar en hel del om att ta kontroll över sitt mindset. Att lära känna sig själv så pass att man kan utmana sig själv, inte falla i sina egna fällor gång på gång och inte tro att man kan lyckas genom att ge sig själv samma ursäkter år efter år.
”Jag vill jobba som medium”. Jag kan göra två saker: Sitta kvar i soffan och vänta på att andevärlden ska komma och prata med mig eller så kan jag börja skapa mig en framtid som medium.
Min mediala gåva är ingen gåva. Den är en fallenhet som efter många års hårt arbete, träning, obekväma situationer, mer träning, ännu mer träning och underhåll av denna träning, har blivit till en kunskap som jag måste vårda och underhålla för att behålla. Precis som med fiolspel, skidåkning, balett eller vad som helst. Det handlar om att fatta ett beslut, stå vid det beslutet även när motivationen sinar- för det gör den, eller när man misslyckas - för det gör man. Man kan inte lära utan att misslyckas. Fråga vilken entreprenör som helst hur många företagsideér som kört i diket innan framgången kom, titta på dina barn- hur många gånger välte de med cykeln innan de fick till det?
Ett misslyckande är en del av en väg till framgång, femton misslyckanden är en del av en skapad ovana och kan vara ett sätt att välja bort ansvar eller en rädsla för förändring.
Drömmar och önskningar som aldrig blir av hade kunnat bli av om man bara valt att inte ge sig själv ursäkter att INTE.
Tro mig, du kan skapa nästan precis vad du vill i ditt liv, du kan lära dig vad helst du vill lära dig om du GÖR det du säger att du ska göra. Gör du inte det, då är det antingen lathet, att du skyller på yttre omständigheter eller rädsla. Det kan vara rädsla för förändring, för misslyckanden, för att lyckas... våra rädslor är det som sätter absolut mest käppar i hjulen för oss, helt i onödan.
”Framgång är att gå från misslyckande till misslyckande med entusiasm” – citat en humoristisk föreläsare som satte huvudet på spiken!
